Inger hade förmånen att få leva ett långt liv. Hon föddes 1931 och växte tryggt upp hos sin mormor och morfar, Emma och Johan, på Grynbodgatan. Hon fick uppleva krigsåren med mörkläggning och stränga vintrar, upplevelser på både gott och ont. Inger drabbades som ung av polio. Hennes envishet drev henne ändå leva ett mycket bra liv, trots många motgångar. Att bli änka alldeles för tidigt, att mista ett barn och se sin syster bli förlamad efter en trafikolycka hindrade inte henne att hitta livets goda sidor och vårda dem väl. Med mod, styrka och en positiv syn klarade Inger även av sin ålderdom. Att klara sig själv var viktigt. En beundrandsvärd människa med stort socialt patos har gått ur tiden. Låt hoppas att vi efterlevande kan få ärva delar av hennes fina egenskaper! Vila i frid!

Det kommer en dag när

jag är borta

En dag då mitt liv har

tagit slut

Så länge Du minns mig är

jag kvar ändå

och finns i Din närhet som

förut

(Birgitta Bäckström)